Imorgon ska jag fixa massa skolgrejer jag inte haft ork att göra i veckan. Sen på måndag blir det skola en stund iallafall! :)

Hade jag vetat hur ont det skulle göra under läkningen innan operationen så hade jag inte gjort den. Jag vet att det kommer vara värt det när jag läkt och jag kan redan känna skillnad. Jag kan t.ex. andas mycket bättre och så. Men jag känner att det tagit massa energi av mig (dels p.g.a. min sjukhusfobi) och så har jag missat så mycket av skolan.

Rekommenderar jag operationen? JA, även om läkningen är jobbig. Men med rätt smärtstillande och tålamod så härdar man ut.

• Läs om operationen innan, läs andras tips om vad man kan göra  för att lindra smärtan osv.
• Var noga med tiderna när du tar smärtstillande så att du slipper ha ont.
• GLASS! Ja, alla tjatar om det, men tro mig, det hjälper!
• Drick så mycket som möjligt.
• Vila!

Jag börjar få tillbaka hoppet om en smärtfri hals och på lördag hoppas jag på en pizza eller liknande med fina tjejer! Tyvärr så har jag knappt fått i mig nåt idag och mår riktigt dåligt. Får jag inte i mig mer imorn så blir det inget på lördag.

Allt jag kan tänka på nu är mat, men jag mår för illa för att äta.. Inte okej! :(

Äter mer och mer mat och halsen blir bättre och bättre, trots att smärtan är helt sjuk, särskilt på morgonen.

Måste bara visa en så jäääävla söt sak jag hittade. Fan vad jag vill ha en orm nu!

Det här är det värsta jag har varit med om. Jag gråter mig igenom dagarna p.g.a. smärtan (trots effektiva starka smärtstillande) och jag drömmer om feta kebabpizzor om nätterna och vaknar dreglandes.

Jag kan inte andas utan att det gör ont. Självklart så är de smärtstillande tabletterna skitfeta, asskönt att svälja. (Not.) Och stolpiller? Nääääääääääeeeeeeej tack. Det fastnar mat i groparna där halsmandlarna satt förut och det är inte så jävla behagligt kan jag säga. De stunder jag inte har ont njuter jag av och önskar att det var såhär hela läkningen.

Jag kan tänka mig att det är värt all smärta i slutändan. Men fan var jag ångrar mig just nu. Längtar efter biffar med potatis och brunsås, pizza, kebab, kladdkaka, kyckling och potatis, McFeast, korvstroganoff, Coca cola, sushi, och mackor från subway.

Jag är ändå jävligt stolt över mig själv. Jag som knappt klarar av ett blodprov och är grymt känslig för smärta. Jag är förvånad över att jag ändå klarat det här såpass bra.

Många har sagt typ "Men kom igen, det är bara en operation."

BARA? Vadå bara!? Jag har en sjukt stor fobi för sjukhus, blodprover osv. Jag får ångest av tanken på det.

Det är som vilken jävla fobi som helst, typ ni som är riktigt mörkrädda eller jävligt känsliga för t.ex. spindlar? Kan ni kontrollera paniken ni får? Eran rädsla? Nej. Så sluta klaga på att jag är rädd.

Jag har kämpat i år för att i över huvud taget kunna ta ett blodprov utan att få panik och springa därifrån. Det är ingen lätt grej att komma över fobier. Jag har inte lyckats helt än men jag jobbar på det och jag har kommit en bra bit på vägen. Hela sjukhusvistelsen (och flera veckor innan) var riktigt jobbig för mig. Jag kommer minnas det här länge och på nåt sätt ändå vara glad att jag vågade göra det.

Det stod i papperna jag fick från sjukhuset att det skulle göra som ondast igår. MY ASS säger jag bara. FAN vad ont jag har. Kan inte skriva mer, måste ligga ner och vila typ hela tiden för att slippa smärtan.

Fan!

Kl. 7.30 kom en sköterska in och frågade vad jag ville ha för frukost. Jag försökte mig på en macka, vilket gick bra, men det fastnade hela tiden bitar i halsen, vilket inte var så skönt. Fick veta att jag kan åka hem idag så jag ringer mamma och ber henne hämta mig.

Nu sitter jag hemma vid min dator och mår inge vidare. Har ingen matlust, känner ingen större smärta just nu men jag känner mig riktigt ensam, särskilt då jag vet att jag inte kommer få gå till skolan på hela veckan och inte träffa Kim förrän om 2 veckor. Allt känns bara jävligt ruttet och just nu önskar jag att jag aldrig gått igenom operationen.

Hittade iallafall en bra kombination av medicin till slut. Citodon, Ipren och nåt gurgel som jag ska gurgla innan jag käkar. Fick medicin på kvällen och somnade gott.

Mamma väckte mig iaf tidigt så att jag skulle hinna ta lugnande då jag var riktigt nervös inför operationen. Vi var inne på sjukhuset runt 7 och sen fick vi vänta, vänta och vänta. Runt 12.50 kommer en sköterska in med lite olika mediciner (lugnande, smärtstillande och nåt mot illamående) och så skjutsas jag ner till operation. Det lugnande skulle inte ens hinna börja verka innan operationen och jag fick panik och bara grät och grät. Jag fick gå sista biten in till operationssalen, med en skitsnygg mössa på skallen och en öppen skjorta med bara trosor under. (Snyggt.)

Sen fick jag lägga mig ner och sen gick allting jävligt fort. En kvinna stod vid mitt huvud och babblade om att jag skulle bli väldigt trött snart osv. Jag brydde mig inte ens utan lät dom göra vad dom ville och inom kort hade jag somnat.

Nån timme senare vaknade jag upp på uppvaket. Det enda jag minns därifrån är att jag var den enda patienten i rummet för att jag hade opererats sist eller nåt sånt. Efter det minns jag att jag var i mitt rum igen uppe på avdelningen och var riktigt riktigt trött. Fick också veta att jag hade fått ett stygn i halsen då nåt blodkärl brustit. Resten av dagen är väldig suddig.

Imorgon kl 6.30 kommer sjuktaxin och hämtar upp mig och mamma och så drar vi in till sjukhuset för min operation.

-

Tänkte sammanfatta dagen.

Idag kl 9 så åkte jag och mamma (jag tar med henne överallt haha ♥) in till Ackis för att träffa en sköterska, en läkare och en narkosläkare.

Efter att vi hade träffat sköterskan och pratat lite så fick vi sitta och vänta ett tag. Sen kom lunchen! Rätt bra mat faktiskt, stekt kyckling med ris och till efterrätt rabarber och äppelpaj! Mums! Käkade upp och väntade ett tag till. (Jävla väntan!!!)

Efter ett tag fick vi träffa läkaren och göra en undersökning, kolla blodtryck osv. Efter det här fick vi vänta igen, fast hur länge som helst. Blev tydligen krångel med min journal och grejer. ÄNTLIGEN fick vi träffa narkosläkaren och prata. När vi var klara var klockan ca 16, vi hade alltså varit där i strax över 6 timmar för att prata med folk i sammanlagt kanske 45 minuter. Drygt..

-

Det känns jättebra nu efteråt och jag är inte lika orolig. Jag har fått en medicin som jag ska ta ikväll för att slippa ångesten och kunna sova. Ska ta en annan lugnande tablett när jag vaknar imorgon bitti också.

Jag tror att det här kommer gå bra om jag får mycket lugnande haha!

-

Det bästa är att jag delar rum med en sjukt trevlig tjej i 20-årsåldern som visade sig vara en bekants syster! Världen är liten! :) Jag ska iallafall ta med min dator till sjukhuset så jag bloggar därifrån om jag är tillräcklig pigg. Återkommer!

-

Peace!